Okej, ikväll tog jag mitt första steg in i min första livskris, 20 års krisen. Hur i hela friden kan det ha varit 4 år sedan jag började gymnasiet, och hur kan det ha varit 1 år sedan, (1ÅR!!) vi sprang ut där fulla och sjukt lyckliga på studentflaket? Vart tog tiden vägen? Jag minns ju detta som om det vore igår.

Jag vill aldrig bli vuxen. Jag får panik av att se att folk som bara är två år äldre än mig ska bli föräldrar. FÖRÄLDRAR?! Vi var ju nyss 4-5 år och kollade på Disneydags och fick "Tom och Jerrys lördagsgodis" på helgerna. Jag blir rädd när tiden går så här fort. Måste man bli gammal? Jag vill snarare spola tillbaka tiden än spola framåt som många andra vill.

S-A-K-N-A-R!