Än om denna söndag inte riktigt blev som jag hade tänkt mig (pga väder och annat), så har det ändå varit en jätte mysig dag. Jag har julstädat Antons rum (jag har återigen bevisat att jag är världens bästa flickvän), jätte mysigt och RENT blev det här inne, älskar när det är rent och fint, det är faktiskt till och med så att jag blir stressad och på lite dåligt humör när det är stökigt där jag ska bo, så nu har jag hittat harmoni igen, haha.

Efter städningen kollade jag och Antons mamma på en grymt sorlig film. "En sorts kärlek hette den". Filmen handlade om ett par som fann varandra och fick sedan barn, efter några års förhållande så får tjejen i huvudrollen beskedet bröstcancer och den lugna tillvaron vänds upp och ner. Killen i filmen hittar ett sätt att få utlopp för alla sina sorger, nämligen genom att vara otrogen när hans fru mår som sämst (idiot), frun blir bättre och får reda på att hon är frisk. Men efter bara några få månader får hon ett återfall och denna gången slutar det inte riktigt lika bra..

När jag ser sådana här filmer så blir jag så himla rädd. Rädd för att något sådant kommer att hända mig, eller ännu värre - någon jag älskar. Det finns inget i hela världen som jag är så rädd för som att dö. För att inte tala om hur rädd jag är för att SE någon annan sakta men säkert tas i bort från en. Eller från en minut till en annan inte finnas mer. Usch vilka jobbiga tankar jag har nu då! Än om filmen var jobbig som tusan och man gråter, gråter och gråter så SE DEN!